Mitt intresse för hästar började när jag var liten. Ridsporten har gett mig modet att övervinna rädslor och gett mig en uthållighet som jag har nytta av än idag.
Vi var ett gäng tjejer från Munkedal som älskade hästar, vi var alla superintresserade. På den tiden så fanns det bara en ridskola i Munkedal och där var vi lite för unga för att börja rida så vi började på Nöthult, i Uddevalla. En gång i veckan åkte vi in och red. Men jag hade så ont i magen varje gång vi skulle rida för jag var egentligen livrädd för hästar, haha! Så nästan varje gång i stallet på ridlektioner så lät jag en vän rida istället. Hon tyckte det var sååååååå kul. Hon fick mina ridlektioner medans jag satt vid kiosken och åt godis och tittade på. Till slut sa ridläraren till mig att om jag inte tänkte rida så var det lika bra att jag sa upp mina ridlektioner.
Mina föräldrar har alltid har stöttat oss, mig och mina syskon. De kom att snacka med mammas kusin om en häst på en ridklubb som var till salu. Det var en jättesöt ponny vid namn Jasper. Jag fick provrida honom men jag skrittade mest runt, jag var för feg för att trava. Jag visste knappt hur man satt på ett trens eller en sadel när jag stod där i spiltan, jag knäppte upp fel grejor och hade mig. Men ja, vi köpte hästen och hem kom den till ett stall i Munkedal.
Övervinna rädslor
På nått jädrans vänster så fick jag väl till slut känslan att, näha jag ska klara det här! Så jag tog tag i den här rädslan och övervann den, det tänker jag tillbaka på ibland när jag hamnar i en situation i vuxen ålder som kan kännas utmanande. Jag vet att jag kan, bara jag vågar.
Hästar ett gemensamt intresse
Jasper kom senare att tävla i SM i dressyr och allt blev jättebra. Mamma och pappa kom att bli superintresserade av ridsporten. Vi köpte till och med upp en gård i Munkedal, Smedberg. Gården var fallfärdig när vi köpte den. Vi renoverade och fixade till huset, byggde ridhus och ett magasin till kontor och ridsportsbutik. Vi satsade ordentligt! Till slut så hade jag väl fem hästar och då var det en period då jag bara tävlingsred. Så rullade det på ett tag och vi var i hela Sverige och åkte land och rike runt.
Allt eller inget!
Ridsporten är en ganska kostsam sport. Kan man inte satsa fullt ut så är det lika bra att strunta i det! Så tänker jag än idag, jag satsar alltid fullt ut i det jag tar mig an. Jag la ner ridsporten i samband med att jag blev gravid med min äldsta dotter. Hon kom att ta över intresset senare. Ridsporten är verkligen en livsstil precis som mitt yrke idag. Det gäller att man gillar det man gör och vill satsa för att det ska bli bra annars blir det ohållbart.
Genom mitt stora intresse för hästarna så har jag fått en uthållighet som jag har nytta av än idag. Jag fick tidigt lära mig att ta ansvar, för när man har en häst så är man i stallet varje varje dag. Man blir väldigt envis i det man gör, för det måste göras oavsett om man har lust en dag eller ej. Man tar verkligen ansvar för en annan individ.
Hästar och ridsporten har genomsyrat större delen av mitt liv. Idag är det mitt yrke som mäklare som är mitt stora intresse här i livet. Härligt känner jag!